Vi har nåtts av det tråkiga beskedet att vår kollega och gode vän Erik ”Rello” Relander har gått bort (1 dec 2018) efter en längre tids sjukdom. Erik var född i Tammerfors den 27 april 1939 och skulle ha fyllt 80 år den 27 april i år.

Vi är många som har haft förmånen att samarbeta med Erik sedan slutet på 60-talet när KONE köpte ASEA-GRAHAM.

Erik blev för oss i Sverige Mr. KONE ”himself”. Det var till honom vi vände oss i alla frågor som gällde hiss. Oavsett vad det gällde, säljfrågor som ”kan vi sälja det” eller ”det här är fel skruv” var Erik den som ordnade saken.

Det är inte många som sett Erik upprörd eller hört honom höja rösten, han var alltid vänligheten själv.

Vid samtal med Raija, Eriks hustru (via Carl-Göran Karlsson) minns hon honom och hans relation till oss i Sverige enl. Följande:

År 1968 började Kone samarbetet med Asea Graham, som KONE hade köpt. Erik var en av dom som arbetade med svenskarna. Han älskade samarbetet, för då kunde han också prata sitt modersmål.

Men svenskar och Erik hade ändå lite svårigheter att förstå varandra. Erik svarade alltid Jo eller Jo-Jo. Där ett Jo betydde: Jag hör och Jo-Jo: Jag har förstått. Det innebar inte, att som många svenskar uppfattade, att saken var OK. Det innebar att Erik lyssnat och förstått.

Kollegorna från Sverige tyckte mycket om att bada bastu. Vi hade en vedeldad bastu och det telefonerades många gånger från flygfältet till Erik: ”Vi har landat – nu är väl bastun på?”

Vintertiden kunde man rulla i snön under väglampan på vår tomt. En gång frågades Erik, om det var OK att rulla runt naken, när det fanns så många hus tätt omkring. Erik konstaterade, att en poliskonstapel bor ju mitt emot vårt hus, så han visste vad som pågår.

 Erik var mycket omtyckt och han var mycket snäll och hjälpsam. Mari vår dotter sa, att pappa bara en gång var riktigt arg på henne – varför det mindes hon inte.

Damerna i Kone sa åt mig, att Erik var en av Kones sista gentleman.

 Erik arbetade mycket och älskade sitt arbete. Men ännu mera älskade Erik att segla, som han också lärde sina barn att göra. Första gången Rikard ville låna segelbåten, var Erik mycket tveksam. Som hustru sa jag, att det är väl ingen fara – Du har ju lärt barnen att segla. Erik: ”Det är just det- har jag lärt dem tillräckligt bra?” Det hade han, Rolf andra sonen har t.ex. vunnit Gotland runt två gånger. Denits och Karin från Sverige var många somrar gaster i Eriks båt. Båten såldes när Erik inte mera klarade att segla.(slut citat)

 Vi i Sverige kommer alltid att minnas Dig Erik som den som alltid satte hjälpsamhet och vänlighet i första rummet.

KONE pensionärsklubb                                                                                             Sverige.